Dagens frukost var precis som alla andra dagar, ganska tråkig och det blir bara jobbigare och jobbigare att äta den. Men ack så viktigt det är att få i sig den, särskilt dagar som denna då ännu en tävling stod på schemat. Just denna morgon var coach Erik extra snäll och lät oss sova lite längre och vi hade inte samling på vallen fören 09.15, vilken lyx! Dock så var vi nog alla lika trötta ändå, men det vi hade i tankarna var att detta skulle bli vårt sista pass efter mycket träning, så det var bara att hålla ut lite till.
Väl nere på skjutvallen hade solen börjat titta fram mer och mer och det såg ut att bli en kanondag. Dessutom var det vindstilla och perfekta förhållanden på vallen och fina och hårda spår, awsome. Vi hade lite kort samling med info om loppet, vi sköt in och värmde upp. Det var senare dags för att starta. Omvänd jaktstart utifrån gårdagens resultat, fyra skjutningar och fem varv på den rätt tuffa banan skulle genomföras. Själv hade jag bara en sak i huvudet och det var att ta mig i mål, för redan under uppvärmningen kände jag mig väldigt sliten, precis som man ska vara i detta läge. Men i mål skulle jag och jag skulle göra mitt bästa även om det inte är bra.
Starten gick och jag gick ut sist i min klass eftersom jag dagen innan lyckats knipa första platsen efter bra skytte, så det var bara att försöka jaga de framför. Fyra skjutningar och fem varv senare gick jag i mål, totalt slutkörd, missnöjd men också glad för att det var över och för att jag kämpade in i mål. Över lag gick det väääldigt tungt för alla idag, men vi är slitna och det vore konstigt om vi inte var det. För min del är jag just nu så lång ner i källaren som man kan komma, minus 4 på formskalan är den allra lägsta och det var den jag skrev i träningsdagboken idag. Persson var dock något piggare och kände sig helt OK under loppet, även Jossan och Sara hade bättre fart i spåret. Men vi kämpade verkligen grymt bra allihopa och nu när det hela är över får vi äntligen VILA!! Skyttet gick också dåligt för alla idag, men det är inte så lätt när man har så trötta armar att man knappt orkar hålla i bössan i stående.. Hur som helst var jag bara missnöjd över mitt kassa ståskytte en kortare tid för jag kom i mål och jag gjorde mitt bästa trots att det var sämre än någonsin. Efter loppet åkte vi av oss länge för att få ur all mjölksyra vilket var välbehövligt och speciellt med tanke på att vi har flera timmar utav sittande framför oss.. Jag, Jossan och Sara var dock helt sopslut och tog oss knappt framåt i spåret de sista minutrarna. Till exempel så stupade Jossan framåt i sista uppförsbacken och tog sig med nöd och näppe upp och Sara, hon var tvungen att stanna och vila i korridoren påväg mot lunchen. Haha, vadå trötta!? För övrigt var vår sista lunch här god, riktigt god och vi satt länge och åt.
Samling, något trötta men glada.
Inskjutning eller "zeroing" som det heter här.
Lite bilder som togs innan start, härligt med morgonsolen!
Dags först start, fullt fokus som gäller.
Lite tyngre ståskytte..
En trött Persson njuter av avåkningen i det fantastiska vädret, underbart!
En väg som tydligen bara experter får åka, såklart tog vi den. Det var också i detta spår Jossan stod för vurpan i uppförsbacken, expert var det va?
Mätta och nöjda efter lunchen hade vi en hel del att göra. Idag är faktiskt enda dagen jag, Sara och Jossposs inte sovit efter passet för vi satte genast igång med att fixa med allt inför resan hem. Vi har under eftermiddagen lagt parafin på skidorna och även skådat de flertal vi repor vi fått under alla pass här (tur man kan slipa dem!), vi har även skruvat loss selen med mera från bössan och packat ner den i fodralet samt så har vi packat ner alla kläder väldigt organiserat för att få plats med allt. Ska bli spännande och se vad allt väger imorgon på flygplatsen.. Förutom allt detta fick vi tre tjejer en strålande idé som kanske råkar höra ihop med vårt sötsug. Vi gick nämligen till köket och frågade om vi fick baka en kladdkaka. Som vanligt är alla här så otroligt snälla och hjälpsamma så såklart fick vi lov att inta det stora köket och ställa upp med bakning. Kakan blev efter mycket spekulerande om det verkligen var klar eller inte, väldigt god och jag tror de andra tyckte det med. Men det allra bästa var att vi fick stilla vårt sötsug och tre nöjda bagare satt med varsin sked och åt direkt ur formen, mums!
Det blev snabbt dags för middag, den sista här på anläggningen, och den var utsökt som alltid. Kan hända att detta läger inte bara varit ett träningsläger utan också ett matläger.. Men äta bör man! Efter middagen var vi alla helt proppfulla men då kom Erik och överraskade med varsin varmchoklad och det går ju inte att tacka nej till så såklart slank den också ner. Tack så hjärtligt coach! Efter det tänkte vi att vi var ju tvungna att titta på en sista film här också, det har ju blivit som en rutin att kika på en om kvällarna. Sagt och gjort, en film blev det. Cat, som jobbar här, föreslog "This is it" med Michael Jackson eftersom det är den nationella dansdagen idag. Den filmen tyckte vi lät som ett bra förslag och fast att jag sett den förr så blev jag lika fascinerad över legenden själv men också alla dansare, musikanter och alla arbetare runt omkring. Mäktigt!
En gosig bild på Persson och Jossan mitt under allt packande
Nu sitter jag i sängen och klockan är alldeles för mycket, borde sova som mina vänner i samma rum gör. Men jag börjar faktiskt också bli trött så jag somnar nog också straxt. Imorgon börjar resan hem. Vi har en frukost kvar här innan taxin kommer och hämtar oss klockan tio. Vi lyfter från Queenstown klockan två, lokal tid. Första flyget blir kort, lite mer än två timmar till Melbourne. Där ska vi spendera sex timmar innan vi sätter oss på flyget till Dubai, det kommer ta hela 14 timmar dit.. Väl i Dubai blir det två timmars väntan innan det sista flyget går, som tar oss till Stockholm, hem till Sverige. Det är med blandade känslor vi far hem. Ska bli skönt att komma tillbaka till hemlandet, vi har alla saknat en hel del mat därhemma och ska bli gott med en annan frukost. Det första jag och Sara ska göra när vi kommer till lägenheten (ska sova hos Saras moster i Stockholm) är att gå och handla mat, vi suktar båda efter tacos. Ska senare bli skönt att få komma hem till familjen och sin egna säng. Men samtidigt vill vi stanna här. Kanske inte just här på Snow Farm, här är vi klara, men vi är inte klara med Nya Zeeland. Det finns så himla mycket kvar att se och med tanke på allt vackert vi sett så finns det inga tvivel om att vi någongång vill återvända hit för att uppleva landet på ett annat sätt. Ett sätt som gör att vi kan resa runt här istället för att vara på samma plats hela tiden. Jag måste i alla fall tillbaka, så snart som möjligt. Dessutom kommer vi alla sakna många när vi åker härifrån, vi har träffat så många fina och grymt snälla människor! Kommer sakna landet och folket. Men nu är vi klara här, för den här gången i alla fall.
Nu måste jag sova, snart ses vi alla där hemma! /Hanna
PS. Bloggen kommer nog uppdateras en gång till i alla fall, kanske dyker det upp en sammanfattning av hela resan när vi är hemma igen. Vi ska även klippa ihop en film med massa klipp vi filmat här borta, kommer bli awsome när den väl blir klar!
